Runtomkring så ser man dessa underbara magar:( Det verkar som om alla andra är gravida, detta gör ju så ont. Men sedan när man tänker på det, så kommer det ju att bli våran tur, visst det dröjer ett tag till. Men det får man ju ta! Längtan är verkligen stor, kan komma på mig själv, att jag sitter och kollar på barnvagn, säng och kläder både på blocket och på tradera.
Har tidigare inte varit i kontakt med någon som har genomgått IVF, men har nu hört både soliga historier och de lite mer ledsamma. Men tyvärr så är det ju så att alla inte kan lyckas.
Förra veckan så berättade vi för våra bästa vänner, och dem tyckte att det var jättekul. INte att vi skall genomgå IVF, men att vi får den hjälp som behövs. Kvinnan har under en längre tid varit på oss, och frågat när tänker ni skaffa barn. Hon har inte vetat att vi har gått på utredning, och hur denna har gått. Utan detta är något som vi har hållt för oss själva. Men nu kände vi att det var dags, då det var meningen att vi skulle resa utomlands tillsammans under sommaren. Nu fick vi berätta om det hela, då det inte hade funkat. Dem skall resa i början av juli, och det passar inte alls med våran IVF-resa. Visst nu passar inte resan med sambons jobb iheller, men det är ju en helt annan sak.
Grannarna till våra vänner har själva genomgått IVF, dem lyckades på första försöket. Sedan hade dem ju turen att på naturligt vis bli gravida ytterligare en gång. All lycka till dem:) Sedan vet jag ett annat par, som tyvärr har misslyckats med alla sina tre försök. Så nu står de i kö för adoption istället, önskar er lycka till med detta. Jag hoppas innerst inne att jag och min sambo kommer att lyckas med detta:)
Har aldrig varit så nervös som jag var denna dagen, jag kunde inte äta och allt var bara jättejobbigt:( Vi hade en tid 13:40 till läkaren, vi kom dit och fick sätta oss i väntrummet, klockan blev 13:40, men ingen som kallade på oss:( Inte förrän 13:55 blev vi inkallade:(, jobbigt då vi skulle träffa en sköterska 14:20! Började känna mig mycket stressad;(
Väl inne hos läkaren (som var en man), så gick vi först igenom våra hälsouppgifter, allt såg bra tyckte han:) Sedan var det dags för den obligatoriska gynundersökningen:( Det är ju så jobbigt:( Men allt såg bra ut, och de äggblåsorna han såg, så bra ut:) Han kunde till och med se att jag hade en komma ägglossning som denna gången kommer ifrån höger äggstock:) Det blev bestämt att vi skulle genomgå den korta metoden:), något positivt:) Det enda negativa han kom fram till var att sambon behövde lämna ett blodprov, då han tyckte det var konstigt att det inte hade tagits någon blodprov på sambon angående det genetiska:(, måste erkänna lyssnade inte riktigt:( Satt mest och var lycklig över att det äntligen var igång:) Han fick remissen och jag fick mina recept:)
Sedan var det dags för ett besök hos sköterskan:) Där gick vi igenom hur det hela kommer att funka:) Vilka sprutor som skall tas när, var de skall sättas! Vilka tabletter jag skall börja på, det blev väldigt mycket information, tur att man fick med sig papperna hem:) Jag lämnade även blodprov här för att de skall ha koll på mitt AMH värde;) Sedan blev det då dags att kolla när det passade, (det tar längre tid då sambons blodprov tar mellan 4-6 veckor att analysera). Första tiden som passade med min mens, och med hänsyn till sambons blodprov så blir det att börja med B12 och Folsyra vecka 22, och sedan invänta mensen någon gång under vecka 24:) Nu är det på gång, men det känns ändå mycket avlägset:(
Har varit i hopp 6,5 år:) De första 1,5 året käkade jag p-piller:( enda fördelen var att jag inte hade någon mens:) Men tyvärr försvann ju sexlusten också! Jaja, men i alla fall!
Jag har alltid varit överviktig och är det än idag:(, men har sedan den 20 mars 2010 tappat lite mer än 57 kilo, och tappar lite då och då! Vi har ju hela tiden trott att våran barnlösehet berott på min övervikt, men det har visat sig att det är sambon som det är fel på, eller i alla fall hans simmare:(
Var i kontakt med min vårdcentral och fick där en remiss till Infertilitetskliniken. Var där på första besöket i maj, och fick där genomgå en gynundersökning, av en man! Har alltid den oturen:( Han hittade inget fel på mig:) Fick utskrivet Pergotime, för att eventuellt få hjälp! Mannen fick även en remiss till RMC, i Malmö:( Det blev även taget en massa blodprov!
Tiden gick, jag åt tre omgångar Pergotime, blev lika besviken varje gång mensen kom! Hade inte hört något om våra blodprov, och sedan hade vi inte gjort något åt mannens spermaprov! Vi hade jobbat en hel del bägge två:) Men i slutet av juli så tog jag kontakt med Infertilitetskliniken igen, och hörde mest om våra blodprov! Vi skulle få svaren hem:( Det kändes jobbigt, men men så var det! Fick även besked att jag skulle dubbla dosen Pergotime!
Vi körde ner till Malmö och mannen fick lämna sitt prov:(, sedan blev det en dag på IKEA:)
Fick hem svaren, mannens var godkänt men inte mitt:( Jag hade inte ett godkänt Rubellaskydd:( Fick även en ny tid, nu var vi inne i november!
Under besöket blev det klart att mannen skulle lämna ett prov till:) Läkaren sade att mannens simmare var dåliga simmare:(, men att det kunde varit något just då. Men om det provet också var lika dåligt, så var vår enda chans IVF:(
Så det blev en ny tur ner till Malmö, återigen en eftermiddag på IKEA:) Fick svaret någon vecka senare, det blir IVF för våran del:( Det som återstod nu, var min vaccination! Pratade med vårdcentralen och fick en tid i mitten av december:) När detta var gjort så ringde jag till Infertilitetskliniken och gav beskedet. Vilket innebar att läkaren kunde skicka iväg vår remiss till RMC:) Efter en vecka fick vi ett brev där det stod att dem mottagit vår remiss och att besöket skulle ske om tre månader:)
I mitten av januari fick ett brev från RMC, vi hade en tid den 28 februari:) Nu kändes det som om det var i gång:)
